Jag kommer från landet Stalonien. Jag växte upp i en Judisk och fullt troende kristen familj. jag var ensamt barn i familjen och hade därför stor press på mig, att lyckas vidare i livet och kunna försörja mina föräldrar. Mina föräldrar gick till kyrkan varje söndag kl. 9, men tyvärr hade de inga vällönade jobb. Jag gick lydigt i skolan alla år och avslutade som en bibliotekarie. jag hade haft en stor dröm om att öppna min egna bokhandel men jag hade aldrig resurserna för att ta detta steget. En dag träffade jag en man i ett bibliotek. Vi stod och kollade på samma bok. Han var lång svart hårig med chokladbruna ögon. Jag trodde inte på kärlek vid första ögonkastet, men mitt hjärta var fast vid honom från första början. Vi började umgås mer och mer och bestämde oss en vacker dag att flytta ihop. Denna man hette Salem Kusha och var en berömd affärsman i landet, vilket betyder att han hade en otroligt stadig och bra ekonomi. Vi flyttade in i en vacker villa. en dag vid matbordet berättade jag för honom om min dröm. Utan att tveka hyr han en dyr och stor lokal åt mig och hjälper mig att komma igång med min bokhandel. Allt ekonomiskt skötte han, jag tog hand om inredningen och reklamen. Min dröm kom äntligen i uppfyllelse. Men även i den situationen när jag hade min bokhandel och en älskade man vid min sida, var jag inte fullt lycklig. Någonting saknades i mitt hjärta. Det var fortfarande tomt. Varje gång jag lyssnade på radio, läste tidningar eller såg på TV blev jag irriterad. Jag blev helt enkelt sur på omvärlden. Jag var sur på HAN. Staloniens diktator. Jag har blev uppfostrad i en judiskt kristen familj där Bibeln lästes varje dag och med ett speciellt intryck på att ALLA MÄNNISKOR ÄR LIKA VÄRDA. Det var det som saknades i mitt hjärta känslan av mänskliga rättigheter. I Stalonien hade ingen någon rätt. Med detta som tyngde på mitt hjärta gick jag runt butter i flera månader. Tills jag träffade en kvinna som kom in på min bokhandel. Hon berättade om en hemlig församling som hette Amnesty. Den var olaglig men kämpade för mänskliga rättigheter, den kämpade för demokrati. Denna församlingen ville ändra den syn vi hade på landet. Den ville hjälpa till. Utan att blinka skrev jag under ett medlemspapper till Amnesty. Nu var jag en del av detta. Jag svor på att ingen skulle få veta om detta, inte äns min älskade sambo. Men fortfarande var det något som tyngde på mitt hjärta. jag höll en hemlighet. Jag är den ärligaste personen man kan träffa, för att ljuga var en synd i kristendomen. På grund av detta var jag irriterad igen. Jag smet ut på sena kvällar och kom hem tidigt på morgonen. Min sambo märkte att något inte stämde. Han frågade mig vad som stod på och på grund av min ärlighet och kärlek för honom kunde jag inte ljuga, jag sa allt. Detta ändrade mitt liv. Min sambo trodde blint på diktatorn i Stalonien och förrådde mig snabbt. Min bokhandel blev konfiskerad, i bokhandeln hittade de min dagbok med alla små detaljer om Amnesty och alla mina åsikter om diktatorn. Jag blev utan jobb, hem och familj. Jag var efterlyst i hela landet. De hade hittat vissa av de resterande medlemmarna i Amnesty och vissa fick fängelse medan vissa fick betala med sitt liv. Snabbt tog jag allt jag tjänat av min bokhandel. Dessa pengar räckte precis för att betala en resa till Sverige. Det var jag och kvinnan från bokhandeln kvar. Hon hade en vän som gav oss falska pass. Vi hade turen och gud på vår sida. han skyddade oss och gav oss möjligheten att passera gränsen utan att bli påkommen med de falska passen. Vi betalade en lång resa till Sverige men kom äntligen dit. Det var ett vinterland och så annorlunda från Stalonien. Vi tog oss snabbt till migrationverket. Det kändes ensamt att vara här. Min familj, min barndom, hela mitt liv var kvar i Stalonien. Jag lämnade allt bakom mig och kunde få en ny start. Jag och min väninna har fått uppehålls tillstånd. Tillsammans klarar vi oss bra, vi stöttar varandra, ber varje kväll. Gud är på vår sida, han vakar över oss. Jag kunde ha varit död nu. Men jag lever i ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter inte är olagligt. Äntligen kom känslan, jag var nöjd. Inget saknades i längre. Hjärtat var glatt och fyllt med förhoppningar. Jag börjar om.. I faderns och sonens och den heliga andens namn. AMEN..
fredag 8 maj 2015
söndag 3 maj 2015
Eduard Manet
Le Déjeuner sur l’herbe (The Luncheon on the Grass)
- Finns det en given konstnär ? Berätta kort om denne. Vilken tid verkade hen i (tyvärr är det oftast han)?
- Min artist heter Eduard Manet. Han verkade under 1862-1863. Eduard var född i Frankrikes huvudstad Paris den 23 Januari 1832. Han avled den 30 april 1883 i Paris, Frankrike. Han var känd för sina konstverk, de mest kända är The Luncheon on the Grass (Le déjeuner sur l'herbe), 1863, Olympia, 1863, A Bar at the Folies-Bergère(Le Bar aux Folies-Bergère), 1882 (klicka in för att se).
2) Varför är bilden gjord (=syfte)? Hur påverkar det sättet bilden är utförd? Vill konstnären eller uppdragsgivaren
Eduard manet tror jag hade styftet med bilden att visa en känsla. Om man kollar på detaljerna i bilden kan man se att den egentligen kan vara tagen innomhus i en studio. Detta ser man eftersom det inte finns naturliga skuggor och ljuset avbildas på ett onaturligt sätt som om de var rån en lampa. Mannen bär en hat som man på den tiden använde inomhus. Stämningen i bilden är lugn och stillsam den visar lugnet i skogen och en mysig picknick ”utomhus”. Enligt mig nu i den ”nya tiden” Är det fel att männen är helt påklädda menas kvinnorna är avklädda. Det visar vilken liten rätt och betydelse kvinnorna hade på den tiden. Bilden visar att männen kan få vad de vill, de kan sitta påklädda och roa sig med kvinnornas kroppar hur de vill och när de vill. På den tiden var nog bilden en vanlig mysig bild. Som visar en helt normal picknick med två par som roar sig (på sitt egna sätt).
- Beskriv bilden!
Om man kollar på detaljerna i bilden kan man se att den egentligen kan vara tagen inomhus i en studio. Detta ser man eftersom det inte finns naturliga skuggor och ljuset avbildas på ett onaturligt sätt som om de var rån en lampa. Mannen bär en hat som man på den tiden använde inomhus. Stämningen i bilden är lugn och stillsam den visar lugnet i skogen och en mysig picknick ”utomhus”. Det är en avbildad skog med två par som sitter och har picknik. Mestadels av bilden är i gröna nyanser, förutom människorna som är i centrum av bilden. Skuggorna i bilden är målade på det sättet så att ögonen riktas in mot picknicken och kvinnan som är i bakgrunden. Det finns två män som sitter och diskuterar någon i sällskap av två kvinnor som är avklädda. Männen verkar inte ”bry” sig om kvinnorna så mycket utan de är inne i sin diskussion. Bilden föreställer två par som är på en picknik, antagligen vid lunchtid med tanke på ljuset i bakgrunden. Kropparna är väldigt naturligt avbildade, det är nästan som ett fotografi. Kvinnorna är vackra mulliga, precis som idealet var på den tiden. Männen är klädda i vanliga stiliga kläder. De har mörkt hår och skägg också ett typiskt ideal för män då.
Jag personligen tycker att bilden är fin, välgjord och ger dig en lugn stämning. Jag tycker om hur människorna är placerade i mitten och att bilden är gjord på det viset så att man automatiskt för syn på paren. Jag tycker dock att bilden ger en bra bild på kvinnor värdet på den tiden. Det är en typisk sak som stör mig. Kvinnorna är avklädda medan männen är fullt klädda och har en livlig diskussion med varandra. det visar att kvinnorna bara är där för att roa männens syn. De är där som ”statyer”. Det tycker jag är fel och därför har jag en negativ känsla åt bilden men med tanke på vilken tid denna bilden var gjord vad det en normal sak för människorna då. men hade någon skapat en sådan bild nu hade det varit många etiska och moraliska diskussioner om kvinnovärdet och blottning. Mycket beror på personliga åsikter och under vilken tid vi lever i. Det ä intressant hur mycket våra åsikter har ändrats på några hundra år. Tänka vad som kommer näst...
Källor:
Eduard Manet : http://en.wikipedia.org/wiki/%C3%89douard_Manet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)