Pälsen

Hej Gustav! 

Med det här brevet vill jag förklara för dig varför jag gjort de val jag gjort.  

Vi tar det från början.. 

Min första tonårskärlek var Richardt. Han har det vackra blonda håret och dem havsblå ögonen. Jag var så kär i honom, jag hade varit det sen första dagen jag såg honom. Även om jag visade min kärlek för honom gång på gång ville han inte acceptera den. Han vågade aldrig fria. Det krossade mitt hjärta total, men då kom du in i bilden. En tunn och smal kille med rufsigt brunt hår som dessutom var fattig. Men du hade en liten glimt i ögat som gjorde att jag ville lära känna dig. Du föll för mig direkt, jag såg det på dig. Det ända jag behövde göra var att ge dig ett leende. Du hjälpte mig upp på fötter efter Richardt och jag trodde att även om du var fattig att du skulle kunna ge mig kärlek och rikedom. Jag trodde att du skulle hitta ett bra jobb och att jag skulle kunna leva det liv jag velat även med dig. Men jag hade fel. Med åren blev du bara mer mager och ditt leende förvandlades till ett stelt ansikte. Glimten  du hade i ögonen förut har jag aldrig sätt mer. Du har inget bra jobb och vi lever i fattigdom. Vår lilla kärlek som vi hade dog ut. Jag varute och gick på stan fler gånger när jag insåg att jag förlorat allt jag hoppades på. En dag när jag var ute och promenerade träffade jag Richardt. Han visste hur han skulle hålla om mig för att få mig att må bra. Han hade välvalda ord som fick mig att rysa. Jag gick snabbt tillbaka i tiden och jag kände mig som förr, jag kände mig kär.  Hans andedräkt lade sig på min nacke som en varm sjal. Jag kunde inte säga nej till honom. Han visade mig den kärlek som du aldrig kunnat ge mig. Han bad om ursäkt att han aldrig friade ´, han fick mig varm på en så kall vinter natt. 

Detta har gått på i några månader och jag blir bara mer och mer kär i honom för varje dag. Därför skriver jag detta brev, som ett förväll. Ta väl hand om barnen och jobba på din inre glimt i ögonen det är något alla runt omkring dig saknar, även du..