fredag 8 maj 2015

Eva Abramcic


Jag kommer från landet Stalonien. Jag växte upp i en Judisk och fullt troende kristen familj. jag var ensamt barn i familjen och hade därför stor press på mig, att lyckas vidare i livet och kunna försörja mina föräldrar. Mina föräldrar gick till kyrkan varje söndag kl. 9, men tyvärr hade de inga vällönade jobb. Jag gick lydigt i skolan alla år och avslutade som en bibliotekarie. jag hade haft en stor dröm om att öppna min egna bokhandel men jag hade aldrig resurserna för att ta detta steget. En dag träffade jag en man i ett bibliotek. Vi stod och kollade på samma bok. Han var lång svart hårig med chokladbruna ögon. Jag trodde inte på kärlek vid första ögonkastet, men mitt hjärta var fast vid honom från första början. Vi började umgås mer och mer och bestämde oss en vacker dag att flytta ihop. Denna man hette Salem Kusha och var en berömd affärsman i landet, vilket betyder att han hade en otroligt stadig och bra ekonomi. Vi flyttade in i en vacker villa. en dag vid matbordet berättade jag för honom om min dröm. Utan att tveka hyr han en dyr och stor lokal åt mig och hjälper mig att komma igång med min bokhandel. Allt ekonomiskt skötte han, jag tog hand om inredningen och reklamen. Min dröm kom äntligen i uppfyllelse. Men även i den situationen när jag hade min bokhandel och en älskade man vid min sida, var jag inte fullt lycklig. Någonting saknades i mitt hjärta. Det var fortfarande tomt. Varje gång jag lyssnade på radio, läste tidningar eller såg på TV blev jag irriterad. Jag blev helt enkelt sur på omvärlden. Jag var sur på HAN. Staloniens diktator. Jag har blev uppfostrad i en judiskt kristen familj där Bibeln lästes varje dag och med ett speciellt intryck på att ALLA MÄNNISKOR ÄR LIKA VÄRDA. Det var det som saknades i mitt hjärta känslan av mänskliga rättigheter. I Stalonien hade ingen någon rätt. Med detta som tyngde på mitt hjärta gick jag runt butter i flera månader. Tills jag träffade en kvinna som kom in på min bokhandel. Hon berättade om en hemlig församling som hette Amnesty. Den var olaglig men kämpade för mänskliga rättigheter, den kämpade för demokrati. Denna församlingen ville ändra den syn vi hade på landet. Den ville hjälpa till. Utan att blinka skrev jag under ett medlemspapper till Amnesty. Nu var jag en del av detta. Jag svor på att ingen skulle få veta om detta, inte äns min älskade sambo. Men fortfarande var det något som tyngde på mitt hjärta. jag höll en hemlighet. Jag är den ärligaste personen man kan träffa, för att ljuga var en synd i kristendomen. På grund av detta var jag irriterad igen. Jag smet ut på sena kvällar och kom hem tidigt på morgonen. Min sambo märkte att något inte stämde. Han frågade mig vad som stod på och på grund av min ärlighet och kärlek för honom kunde jag inte ljuga, jag sa allt. Detta ändrade mitt liv. Min sambo trodde blint på diktatorn i Stalonien och förrådde mig snabbt. Min bokhandel blev konfiskerad, i bokhandeln hittade de min dagbok med alla små detaljer om Amnesty och alla mina åsikter om diktatorn. Jag blev utan jobb, hem och familj. Jag var efterlyst i hela landet. De hade hittat vissa av de resterande medlemmarna i Amnesty och vissa fick fängelse medan vissa fick betala med sitt liv. Snabbt tog jag allt jag tjänat av min bokhandel. Dessa pengar räckte precis för att betala en resa till Sverige. Det var jag och kvinnan från bokhandeln kvar. Hon hade en vän som gav oss falska pass. Vi hade turen och gud på vår sida. han skyddade oss och gav oss möjligheten att passera gränsen utan att bli påkommen med de falska passen. Vi betalade en lång resa till Sverige men kom äntligen dit. Det var ett vinterland och så annorlunda från Stalonien. Vi tog oss snabbt till migrationverket. Det kändes ensamt att vara här. Min familj, min barndom, hela mitt liv var kvar i Stalonien. Jag lämnade allt bakom mig och kunde få en ny start. Jag och min väninna har fått uppehålls tillstånd. Tillsammans klarar vi oss bra, vi stöttar varandra, ber varje kväll. Gud är på vår sida, han vakar över oss. Jag kunde ha varit död nu. Men jag lever i ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter inte är olagligt. Äntligen kom känslan, jag var nöjd. Inget saknades i längre. Hjärtat var glatt och fyllt med förhoppningar. Jag börjar om.. I faderns och sonens och den heliga andens namn. AMEN.. 

1 kommentar:

  1. -Jag tycker att det skulle passa ganska bra som ett verkligt personöde. Du har med ganska detaljrika beskrivningar och beskriver dina känslor på ett mycket verkligt sätt så det känns som om du skrev från dina egna upplevelser och ditt egna hjärta. Rent faktamässigt är det rätt så realistiskt, det är inte hoprullat och omotiverat och sättet staten agerar i din text är rätt så realistiskt med tanke på vilket skick landet är i.
    -Anledning till att din karaktär flyr är mycket rimlig, uppenbar och motiverad eftersom att desperation och förföljelse beskrivs noga.
    -Något du kan förbättra är att tänka på att läsa igenom texten och att rätta små grammatiska fel. Innehållsmässigt tycker jag att det är svårt att förbättra!

    SvaraRadera