fredag 6 december 2013

Könsdiskriminering

Diskriminering kan vara så bred, men jag tänkte skriva om just Köns diskriminering. Det handlar om att man kan bli sämre behandlad på grund av vilket kön man har.

Lagen säger: 

 Könsdiskriminering har varit förbjudet i Sverige sedan 2009. Denna lag ersatte den gamla jämställdhetslagen. Den nya lagen omfattar mycket bredare situationer och täcker många fler delar av samhället än den tidigare lagen. Jämställdhetslagen omfattade t.ex: Könsdiskriminering inom arbetslivet. Enligt regeringsformer (RF) får ingen missgynnas på grund av sitt kön om inte föreskriften är led strävande att främja jämställdhet. tex. positiv särbehandling, omvänd diskriminering eller avser tjänsteplikt.

 Några vardagliga exempel är: 

 Men hur visas könsdiskriminering i samhället. Jo, det är mycket vanligare med att tjejer dansar balett och killar som spelar fotboll. Om en kille börjar träna balett blir han genast ett mål att skratta åt. Han är inte lika cool som sina killkompisar. Tjejerna får spela fotboll för det är inte lika konstigt. Men ändå sänds mest herrfotboll på Tv och de fotbollsmatcherna är oftast mer sponsrade. Dem sänds mycket mer på tv med många repriser om och om igen. Medan damfotboll är inte lika stor och inte så många vill sponsra damerna eftersom de tror att de inte kan vara lika framgångsrika i just denna sporten.

 ”Damerna först” har någon hört detta uttrycket? Många tänker olika på denna platsen, några tar detta som diskriminering mot män och några tar det bara som ordningsregler. Såhär har det fungerat i många år nu, mannen ska öppna dörren åt kvinnan, kvinnan ska alltid sätta sig först m.m. Men om mannen sätter sig först, låter kvinnan öppna dörren för honom, då blir det direkt sett som ingen respekt mot kvinnan.

 Männen får oftast mer betalt för att göra samma arbete som kvinnan. Eftersom tjejerna inte alltid blir antagna till samma utbildning som männen även om de har högre merit poäng. Damerna brukar inte bli lika högt uppsatta som de flesta männen blir, detta kan vara på grund av att vi kvinnor brukar ta mamma ledigt och när vi är gravida kan vi inte jobba lika hårt som en man kan. Därför får vissa för sig att vi kvinnor alltid inte kan jobba lika hårt som männen. Man kan ju tänka att männen ska ta pappa ledigt för att de kan också vara där för barnet. Men kvinnorna måste amma barnet från början vilket leder till att de sedan bestämmer sig för att stanna så länge som möjligt.

 I skolan brukar tjejerna få mer respekt av läraren eftersom i grundskolan tror lärarna att vi sköter oss mer, medan de tror att killarna är de stökigare. Killarna brukar oftast få mer skäll än vi tjejer får. Men när det gäller idrott brukar killarna få mer respekt och högre betyg eftersom lärarna oftast inte tror att vi tjejer är kapabla till att göra samma sak som det flesta killarna är.

 Hur kan man ändra det utan att ändra lagen? 

 Jag tycker att man inte behöver ändra lagarna alls utan att man bara måste bara övertydliga de. Eftersom lagarna säger klar att man inte får diskriminera på grund av kön i t.ex arbetsområdet. Men det är inte många som håller sig till den lagen alltså är den inte så stadig. Därför tycker jag att man ska göra lagen stadigare och förtydliga den så att alla ska hålla sig till lagen på detta sättet behöver man inte ändra den utan bara ta hänsyn till den.

 Det är också viktigt att vi har balans mellan allt på jorden, t.ex det finns fattiga och mycket rika. Precis som det finns kvinnor och det finns män. Alla är vi diskriminerade på något sätt.I vissa fall kan det vara fel som på arbetet och skolan men vi kan inte alla bli behandlade exakt likadant för då skulle det inte finnas någon balans och det skulle sluta fungera. Och saken är den att vi säkert skulle hitta någon annan slags diskriminering även fast vi alla blev behandlade likadant.

fredag 8 november 2013

Frauenkirche und Marienplatz


Hallo Mutti und Vati!
Viele Grüße aus München. Ich bin hier mit meiner Freundin Sarah. 
Wir haben viele schönen Plätze gesehen. Zum Beispiel haben wir die Frauenkirche gesehen. Meine Freundin wollte viele Fotos machen, darum waren wir spät zu dem Glockenspiel am Marienplatz. Dann hatten wir Hunger, und wir sind ins Cafe gegangen. Dann entdeckten wir, dass Sarahs Handy weg war. Wir sind schnell zur Polizei gegangen. Aber ich und Sarah sind trotz alledem glücklich.
Auf Wiedersehen!
Magdalena und Sarah. 


Marienplatz

Frauenkirche

onsdag 6 november 2013

We know were you live: Ending

Emma couldn't stand this anymore she decided that she couldn't be afraid for ever. So she went to the police and the detective. She showed them the messages that she got. They read them carefully. After 10 minutes they went to a separate room and started to talk. 
- That is a serious crime, said detective Wilden.
- Yes I know, but how are we going to find out who seended them? asked the police.
- Well, let me think, answered the detective. 
- I know! screamed the detective with a flame in his eyes. 
- Tell me, sad the police, when rolling his eyes. 
- I have a friend who is a phone genius, he can find anything that has to do with a phone. Even a human..
- That is great, said the police officer. 
Booth of them walked happy, of they conversation and the news they had for Emma, out of the door. Then suddenly the police officer stopped detective Wilden in the door. He bend down and whispered..
-Could you do me a favor? 
- Sure whats up brother, laughed the detective. 
- This is serious, when you say the news to the lady don't say it with so much entusiasm like you did to me, that is not professional. 
The detective looked the police officer in the eye and than just walked out without saying any word. 

-Well miss, we have good news!

After teeling the whole plan to Emma they decided to send detective Wildens friend detective Stone to be with her everytime until the mission was done, it was all for safety.  


A week after the meeting with the police officer and the detectiv, they did find out who was sending the messages. It was Simon, he wanted a pay back after  the break. They closed the man in jail for a year and Emma did never get the messages again. But she was still scared to get them so she decided to move out and live in her dream country, Australia. So she could get as far away as possible  from all the treats and problems. 

She did the right thing, because she never got the treats again and she found a boy who did propose to her and they are getting married! 

fredag 25 oktober 2013

Anorexi och bulimi

• Vad är sjukdommen? 

- Anorexi är att man tänker att man är tjock och börjar svälta sig själv. 
- Bulimi är att man hetsäter stor mängder av mat sedan mår man dåligt efter att man ätit så mycket och upplever sig själv om att inte ha kontroll över sitt ätande. 

•  Vad är symptomen? 
Anorexi: 
- kraftig bantning
- låg kroppsvikt 
- inskjutna kinder, mage och tydliga revben
- förståppning och ont i magen 
- kall och torr hud
- psykiska problem som, depression, ångest, tvångstankar och tvångshandlingar.
Bulimi
okontrollerat ätande av stora mängder mat under kort tid
- att man gör sig av med maten, oftast genom att kräkas eller använda laxermedel
- bantar kraftigt
- motionerar kraftigt
- får frätskador på tänderna
- har mag- och tarmproblem
- har oregelbunden eller utebliven mens
- trötthet
- psykiska problem, depression, ångest och tvångstankar.

Hur kan man förebygga sjukdomen? 
Anorexi: 
Man tränar för att få en NORMAL mat vana igen. Oftast går man också psykisk terapi för att bearbeta sina tankar om sig själv. Dagböckerna används sedan för att diskutera hur ätmönstret kan förändras och för att man ska kunna titta närmare på viktiga tankar, känslor och situationer som påverkar ätandet.Vid behandling av anorexi brukar man inte behöva ta några läkemedel. Ibland kan man få antidepressiv medicin som hjälp om man har svår depression vid sidan om själva anorexin.
Bulimi: 
Man behandlas främs med psykisk hjälp, även att bearbeta andra känslor man har som känns svåra. Ibland ingår också antidepressiva läkemedel i behandlingen. Man får hjälp att förändra sitt ätbeteende och börja äta regelbundna måltider för att bryta den onda cirkeln och motverka suget efter hetsätning. Behandlingens längd och utformning varierar, men för de flesta brukar en gång per vecka i sex till nio månader leda till en tydlig förbättring. Vissa kan behöva gå vidare med längre eller mer djupgående psykoterapi som fokuserar mindre på ätbeteendet och mer på bakomliggande problem som rör det egna känslolivet, självbilden, samt nuvarande och tidigare relationer.




fredag 18 oktober 2013

Koffer


In meinem Koffer habe ich fier Paar Unterhosen. Die sind aus wolle und einige sind blaue unde die andere sind weiss unde schwartzt gestreit. Ich packe auch meine rot-blau gepunktet Strümpfe. Ich nehme ausch meine hellila Hosen unde meine rosa-rot Rock. Ich packe zwei Paar Schuhe, eingie sind schwarze unde die andere sind weiss. Ich packe meine Telefon. 

fredag 27 september 2013

Presentation


Hallo! Ich heisse Magdalena, ich bin 14 Jahre alt. Ich habe braunes 
Haar. Meine Augen sind gemischte. Ich habe eine Schwester die heisst Victoria, wie die Prinzessin. Sie ist meine beste Freundin. Meine Schwester hat blondes Haar. Mein Vater heisst Kristoffer, er sieht wie ein Italiener aus. Er hat schwarzes Haar und dunkele Augen. Meine Mutter heisst Agnieszka. Sie hat braunes Haar und ich bin ihr ähnlich. Meine ganze Familie kommt aus Polen. Deswegen sprechen wir Polnisch zu Hause. Meine zwei Tiere sind wie kleine Geschwister, ich kümmere um sie wie um Babys. Mein erstes Tier heisst Kittek, er ist eine Katze. Mein zweites Tier heisst Baffy, er ist ein Kaninchen. 
Ich wohne in einem Einfamilienhaus. Unser Haus liegt im Gunnesbo, ganz in der Nähe der Schule. Meine Zimmer ist gross. Ich habe blaue und grüne Tapete. Auf der Schlafseite habe  ich ein Bett und ein Nachttisch. Ich habe 2 Lampen und einen Makeuptisch. Auf der Arbeitsseite habe ich einen Schreibtisch, eine Sofa und ein Sessel. Meine Gardinen sind lila.  
Meine Hobby ist zu tanzen. Ich tanze Hip hop und Jazz. Ich finde tanzen schön, anstrengend und sehr speziell. Man muss eine gute Kondition haben. Ich tanze viermal die Woche in Lund. Ich tanze schon seit ich 3 Jahre war. 

onsdag 21 augusti 2013

Dear diary..

I hade a special day. 
Me an my family moved to a new town Angelus. On the way to the house a police stopped us. My dad walked out with no wories. After my dad and the police had a talk, the police got to know that my dad is his new boss. So we asked the plice to show us the way to our new home. I really thougth it is going to be bad, but not that bad ass it was. Wen we walked in my mum tried to chear us up with her good humor, but we all knew that it was terible. After we took a round a round the house we decided to go to my high school to writte me in. I was really scared, after some small troubles with writting in I needed to do just one more thing. Then i meet the moust beautiful girl I ever seen. I never meet a girl that made me forgett how to say dad and house. I foold my self out completly. After this awful expirience, i decided to take a surfing tour. I was perfect until i feel and I hurt my self in the balls. It hurted so much. A guy helpped me home were my supportive family waited on my to make jokes. That is my fabulouse day. 

Love
Lockie

tisdag 20 augusti 2013

Sommer


In diesem Sommer bin ich auf einem polnischen Tanzlager gewesen.
Es gab viele berühmte Tänzer aus Polen, die meine Lehrer waren.
Es war eine Ehre, das zu erleben.
Ich habe so viele wunderbare Freunde getroffen, die den Sommer unvergesslich gemacht haben..
Als Abschluss hatten wir einen Wettbewerb.
Ich habe auf meiner eigenen Choreographie während den ganzen Camp gearbeitet, und ich schaffte es mit Gold zu gewinnen!
Nach der harten Arbeit ging ich nach Italien zum Sonnenbaden am Strand.



onsdag 8 maj 2013

Uppsatts om språket.




Många säger att språket är en del av ens identitet och jag håller helt med. Eftersom alla har någon sorts av dialekt så blir det som ett litet kännetecken. Jag är av den typen som inte riktigt har en speciell dialekt eftersom mina föräldrar är från Polen och vi pratar Polska hemma så har jag inte arbetat ut en ren dialekt. Jag har lärt mig från mina kompisar, därför uttalar jag ord på olika sätt. Jag får inte alltid rätt på dem men jag försöker lära mig av mina misstag. 

Eftersom jag har lärt mig av mina kompisar, som så klart inte pratade helt rent utan använde slang så har jag också fått in slangen. Eftersom slang har blivit så vanligt bland ungdomar så tänker man inte ens på att man använder den. 

När jag är på jobbet och pratar med min chef har jag ett annat ”språk” än när jag pratar med mina kompisar. Jag använder en sociolekt.  Jag vill visa att jag har respekt för min chef, därför försöker jag visa det med språket. Eftersom slangen är vanlig bland ungdomar så är det inte alltid äldre förstår allt vi säger. Bland ungdomarna visar man inte riktigt respekt genom språket, utan hur man är. Slangen är som ett extra ”språk” bland oss. 

Chatspråket är som en kod för de äldre, eftersom det är förkortningar som vi ungdomar själva har hittat på och börjat skriva till varandra och nu har man till och med börjat prata med chatspråket. Det är praktiskt om man inte vill att föräldrarna ska förstå vad man skriver om, eller om man bara vill att det ska gå fort. Själv brukar jag inte använda chatspråket när jag pratar. Utan jag brukar mest använda det när jag vill att det ska gå fort att skriva en mening.

Jag använder kroppspråket väldigt mycket. Eftersom jag är dansare och där använder man kroppen för att utrycka sina känslor, så använder jag oerhört mycket kroppspråk utan att jag ens tänker på det. Jag fladdrar ofta med armarna och jag använder överdrivna miner ibland, därför att på scenen gör man allt större, så har det blivit en vana för mig. Jag lägger ofta till lite extra ljud bara för att stärka känslan i det jag säger eller visar. 


Svordomarna och förolämpningar har också blivit som vanliga ord. Man ska inte ta till sig allt någon har sagt eftersom man har börjat använda det när man inte ens tänker på det. Det är klart att jag egentligen tycker att man inte borde använda det alls. Men eftersom så många säger det vid vanliga sammanhang har det blivit naturligt att börja använda det. Tillexempel ”bög” den förolämpningen används allt för mycket, men det är bara ett vanligt ord för de som gillar samma kön. Jag förstår inte varför alla tar det som en förolämpning, vad är det som är problemet med att man är intresserad av samma kön? Vi är alla människor och har samma värde. Därför borde man inte använda Cp heller, det är bara en vanlig sjukdom som man själv inte väljer att ha. 

Härskartekniker har precis som svordomar blivit vanligt. Man tänker oftast inte på vad man gör. Att man verkligen kan gör illa någon med ord. Tillexempel: I klassen när någon svarar på en fråga, så pratar någon annan i bakgrunden, det är härskartekniken ”din mening är inte lika mycket värd som min”. Eller man kanske utesluter någon ur sin konversation. Man gör det helt enkelt för att komma upp i status och för att bli tagen som cool. Jag har själv använt mig av härskarteknikerna, men då visste jag inget om dem. Men när jag själv blev utsatt för dem så förstod jag vilket misstag jag gjort. Efter det använde jag aldrig härskartekniker med mening. När vi såg filmen i skolan förstod jag ännu bättre att det verkligen gör ont. Därför försöker jag att inte använda dem alls. 

Min slutsats är, att jag använder mig av slang, sociolekt, svordomar, kroppspråk och chatspråket, därför att  ungdomarna har bildat ett eget litet språk av allt sammanlagt som i vissa sammanhang kan vara svårt att förstå för de äldre. 

Det jag tycker borde tas bort från ungdomarnas lilla språk är: 

De ”nya” svordomarna eftersom de är tagna från vanliga ord som kan betyda något helt annat. Som i exemplet ”bög” då blir inte bara den som blir kallad det ledsen, utan den/de som verkligen är bögar blir lika förolämpade och känner att det är fel att de tycker om samma kön, vilket är helt oacceptabelt att de ska känna sig så, klart att man får gilla vem man vill och det ska man få välja helt själv utan förolämpningar. Detta uppstår i de flesta svordomarna att det går inte bara ut över en utan det går utöver fler... 
Jag är en väldigt rättvis människa och jag försöker visa det genom mitt språk.

 Alla har ett eget kännetecken när de pratar, mitt är att jag har en polsk brytning.

måndag 6 maj 2013

Utvärdering HKK


inköpslista: 

2 msk ströbröd
1 msk lök 
150 g qurnfärs 
2 msk ägg = 1/2 ägg 
3 krm salt 
1 krm peppar 
1 krm curry 
2 krm riven ingefära / 1 krm malen ingefära 
1 vitlöksklyfta 
1 tsk soja 
1 1/2 dl ris 
1/4 sallad 
2 tomater 
1/2 gurka 
2 morötter
2 brödskivor
2 tsk vinäger 
2 tsk olja 
1 msk dill 

Qournfärs: 
3 msk vatten
1 msk lök 
150 g quornfärs 
2 msk ägg = 1/2 ägg
2 krm salt 
1 krm curry 
2 krm riven ingefära / 1 krm malen ingefära
1 vitlöksklyfta 
1 tsk soja 

Ris:

3 dl vatten 
1 krm salt 
1 1/2 dl ris 



Sallad: 

1/4 sallad 
2 tomater 
1/2 gurka 
2 morötter
2 brödskivor (krotonger)

dressing: 

2 tsk vinäger 
2 tsk olja 
2 tsk vatten 
1/2 krm salt 
1/2 krm peppar 
1 msk dill


Arbetsplanering:

Köttfärsen.
Ris
Sallad + Duka
Diska lite efterhand




Utvärdering

Jag och Elin lagade Indisk qournfärs med ris och sallad. Vi valde att laga det för att vi både ville ha en utmaning till att göra något nytt. Vi tog med grönsaker för att få vitaminer och för att det är en viktig del av matcirklen. Vi fick protein från köttet och kolhydrater från riset. Fett fick vi från oljan som vi stekte i och som vi använde i dressingen. Jag och Elin blev nöja med måltiden. Den var god, såg bra ut. Köttet hade en bra konsistens precis som riset. För min del var dressingen för stark. Men det är vilken smak man har. 


Miljö: Vi kokade upp vattnet i vattenkokare innan vi började med riset. Vi hade egologiskt odlad sallad. 
Vi använde quornfärs istället för att använda nötkött, som kommer från kor vilka är väldigt omiljövänliga eftersom de släpper ut metangas vi sina utsläpp. 

Hälsa: Vi följde matcirklen väldigt nogrant. Vi hade mycket sallad och ris medans vi hade mindre av quornfärsen. Vi fick vitaminer, kolhydrater och proteiner från salladen, riset och köttet vilket är väldigt bra för kroppen. Vi hade inte så mycket olja i vår mat därför fick vi inte för mycket fett i oss. 

Ekonomi: nötfärs 79,90 kr/kg quornfärs: 100,00 kr/kg. Som man ser på Jämförspriserna så är quornfärsen dyrare än vanlig nötfärsen. Men quornfärsen är miljövänligare och eftersom Elin är vegetarian kunde vi inte ta den billigare färsen. 


Pris på vår mat:  99,9 kr  




tisdag 23 april 2013

Labraport celler.





Syfte: Vi skulle lära oss att använda mikroskop för att lättare kunna använda de under andra laborationer.  Vi skulle också veta hur en cell ser ut på riktigt. 

Uppgift: Uppgiften var att undersöka djur och växtceller och se hur de ser ut.  

Material: Mikroskop, täckglas, objektglas, tändsticka, lök, metylenblått, kindhud

Utförande: 1) Vi skrapade bor lite kindceller med hjälp av en tändsticka och sedan la vi de på objektglaset.  2) Vi hälde sedan på lite metylenblått och la på ett täckgla.  3) Vi skar av en bit av en rödlök placerade den på objektglaset och täckte med en droppe vatten och täke med täckglas. 

Resultat: Vi fick se och lära oss hur cellerna såg ut och vi kunde under mikroskopet se vilka celldelar som finns med, t ex cellvägg, cellkärna.

Felkällor/förbättringar: Det var svårt att hitta en egen cell. Mitt mikroskop blev svart ibland vilket vi inte hade någon bra förklaring för varför. Vår lök var möglig vilket gjorde det svårare att hitta en cell. 

Slutsats: Växtcellerna har cellvägg men det har inte djurcellerna. Båda har cellmembran och cellkärna. 

onsdag 17 april 2013

Boken


1

Jag tog upp min oanvända dagbok och skrev:
”Kära dagbok ,detta är första gången jag skriver i dig!
Jag har haft dig i flera år men aldrig skrivit något i dig, eftersom det inte hänt så mycket i mitt liv. Men nu har jag problem, jag vet inte vad jag ska göra! Jag vet att du inte kan hjälpa mig, men det känns bättre att dela det med någon i iallafall.
Puss och kram Violetta!”


- Violetta! ropade min pappa.
- Ja?  svarade jag.
- Kom ner nu, vi ska äta!  svarade han.
- Ok, jag kommer snart, svarade jag tyst.


När jag hade stängt min rosa, fluffiga dagbok med ett lila hjärta på, började hjärtat lysa. Jag trodde bara det var solen som reflekterades mot hjärtat. Därför gick jag snabbt ner utan att reagera och satte mig vid bordet, där min pappa och bror väntade på mig.


- Hur var det i skolan älskling? frågade pappa.
- Som vanligt.  svarade jag kallt.
- Ok, gjorde ni något kul, eller något du vill berätta om dina kompisar?  svarade han lika kallt tillbaka.
- Nej allt är som det ska. försäkrade jag honom.


Resten av middagen satt vi alla i tystnad och åt pappas mat, som tyvärr inte smakar så gott. Min pappa kan inte laga mat. Det är därför vi alltid beställer pizza eller äter på Max.


Efter middagen ringde Alice, min bästa kompis. Hon ville prata om det vi skulle göra om några dagar. Jag hade lovat henne att jag inte skulle säga det till någon. Hon ringde bara för att påminna mig om vilken tid vi skulle dit.
- Du glömmer inte att vi ska iväg 19:00?  frågade Alice.
- Det är ju klart, vi har ju pratat om det! Men jag vill inte göra detta! - sa jag väldigt argt.
- Nu är det försent, du har gett dig in i det och du vet för mycket, nu kan du inte gå ifrån!  skrek hon.
- Ok, jag måste gå nu, jag ska ut med min hund.  ljög jag.
- Ok, vi ses imorgon ! sa hon snabbt och la på.


Hela jag darrade så fort jag tänkte på Alice. Det var inte vanligt, jag brukade alltid vara glad när hon och jag pratade. Men nu ville jag inte ens höra hennes namn.
För att lugna ner mig, satte jag på Tv:n, höjde ljudet på högsta volym och försökte glömma allt.   



2


När jag vaknade, nästa morgon, tog jag upp min dagbok och märkte att någon mer hade skrivit i den. Eller var det dagboken själv som svarade?


”Hej Violetta!
Vad kul att du äntligen använder mig! Klart jag kan hjälpa dig, bara jag vet vad som står på!
Berätta allt för mig gumman!
Puss och kram Sanni!”


Jag kunde inte tro det jag såg! Varför skrev min dagbok till mig, och varför skrev den “Sanni”? (Det var min mammas namn, men hon dog när jag fyllde 13 år)
Jag bestämde mig för att svara!



”Hej!
Hur är det möjligt att du skriver till mig? Varför skriver du under med min mammas namn?
Puss Violetta”


Jag glodde på dagboken i fem minuter tills svaret kom fram.


”Hej!
Din mamma dog i cancer, när du var 13. Du kanske inte vet varifrån jag kommer? Jag var din mammas dagbok, men hon var för svag för att skriva i mig. Hon höll mig i sin hand precis när hon dog! Då kom hennes själ till mig! Genom mig kan du prata med din mamma!


Du vet inte hur mycket jag saknar dig gumman! // Sanni”


Jag kunde inte tro det jag läste. Jag hade inte haft kontakt med min mamma i över tre år och nu kan jag äntligen prata med henne igen. Det var så sjukt overkligt.


I samma stund som jag ville skriva i dagboken, ringde min mobil. Det var Alice, hela jag skakade när jag svarade.


- Hej  sa jag väldigt tyst.
- Hej, kan du komma över till mig, så kan du få kläderna till det vi ska göra!  sa hon lika tyst men bestämt.
- Men jag vill inte vara med!  skrek jag gråtande.
- Jag har ju sagt att du inte kan backa ut nu, så kom över och mesa inte! skrek hon tillbaka.
- Ok, jag är där om fem minuter,  svarade jag lydigt.





3
När jag kom fram till Alice, skakade jag som aldrig förr. När jag ringde på kikade hon ut genom fönstret.


- Hej! skrek hon och kastade ut en påse till mig.
- Vad är det?  frågade jag.
- Kläderna vi ska ha till rånet, sa hon tyst.


Jag backade ut med påsen i händerna och sprang därifrån så fort som möjligt.


När jag kom in i huset satte jag mig direkt vid min dagbok och började skriva.


”Kära mamma!
Jag vet inte vad jag ska göra. Min bästa vän Alice har tvingat mig till ett rån på skolan. Jag har inte fått veta vad vi ska ta, men jag tror det är klasspengarna hon vill ha. Jag vill verkligen inte göra det. Men jag vill inte verka mesig så jag svarade att jag kan hjälpa henne. Jag har försökt säga till henne att jag inte vill vara med, men hon lyssnar inte, hon låter mig inte backa ur. Vad ska jag göra?
Puss & kram Violetta!”


Klockan var bara sju på kvällen, men jag gick och la mig ändå. Jag somnade direkt. Jag brukar alltid ha några drömmar när jag sover, men inte denna natt.


När jag vakande nästa morgon, tittade jag direkt ner i dagboken för att se om mamma hade svarat mig. Men det hade hon inte.
Efter att jag suttit och stirrat ner i min dagbok i över en halvtimme, reste jag mig och gick ner för att ta något att äta.
När jag hade ätit klart sprang jag snabbt till skolan. Jag kollade en sista gång i dagboken, innan jag gick in i klassrummet.
Vår första lektion var matte. Eftersom jag sprang snabbt ut hemifrån hann jag inte gå på toa. Jag kunde inte hålla mig, så jag gick ut.
När jag kom in igen stod fröken med min dagbok i handen.


- Violetta, gå direkt till rektorn!  skrek hon.
- Ok,  svarade jag.


Det var då jag förstod att hon hade läst om rånet. Jag var helt svettig och jag darrade, det var ju egentligen inte mitt fel för det var Alice som ville göra det.
När jag äntligen kom fram till rektorn, bjöd han in mig snällt med ett glatt leende på läpparna.


- Violetta, varför har du inte sagt detta till oss?  frågade han.
- Jag vet inte.  svarade jag viskande.
- Jag kan förstå hur det känns eftersom det är din bästa vän, sa han medlidsamt.
- Jag kunde bara inte avslöja henne, vi har varit vänner så länge.  sa jag snabbt.
- Ja absolut, jag förstår, men jag kan tyvärr inte tolerera detta.  sa han.
- Jag förstår, kommer Ni ringa till polisen?  frågade jag skrämt.
-Nej? varför skulle jag ringa polisen?  frågade han.
- Ok, vad bra. Jag trodde att eftersom hon hade planerat…
- mobbning? bröt han mitt i meningen
Jag kollade jättekonstigt på honom.
- Skulle jag kunna få se min dagbok?  frågade jag.
- Absolut! sa han.


Jag öppnade den försiktigt. Jag kunde inte tro det jag såg! Dagboken hade ändrat min text. Så läraren och rektorn trodde jag hade blivit mobbad av Alice. Jag blev genast jätteglad och svarade honom snabbt.
- Det är inte så farligt, jag ska prata med henne efter skolan så hoppas jag att hon slutar, sa jag.
- Gör du så, men skulle du känna att det händer igen, kom bara till mig!  sa han glatt.


4


Efter att jag kommit ut från rektorn, var jag superglad. Han hade ingen aning vad som egentligen stod i dagboken. Jag undrade bara varför den ändrades? När jag tänkte på saken en stund, insåg jag att det var min mamma som var i dagboken. Hon ville skydda mig därför ändrade hon texten.


När jag kom hem gjorde jag det som jag alltid gör när jag har lyckats med en sak. Jag satte mig ner framför tv, slog på en film och åt chips. Jag var väldigt nöjd, men innerst inne var jag ändå orolig. Dagen då jag och Alice ska råna skolan skulle komma snart.


5


Det hade gått en vecka och dagen jag fruktat hade kommit. När jag vaknade denna morgon kunde jag inte tro att jag verkligen skulle göra detta. Jag försökte ringa Alice men hon svarade inte. Hon var antagligen upptagen med att göra upp en plan till kvällen.


Klockan var redan 18 när jag reste mig och stängde av teven. En halvtimme senare ringde Alice. Hon sa att vi skulle träffas utanför hennes hus om en halvtimme. Jag hade sagt till min pappa att jag ska sova över hos Alice. eftersom vi skulle ha min födelsedagsfest (jag fyllde 15 idag). Då visste han att jag skulle vara borta hela natten. När jag hade sagt ”hejdå” till min pappa, satte jag mig på min cykel och cyklade iväg. Det var väldigt mörkt och av någon anledning lyste inte lamporna. Helt plötsligt såg jag en hund precis framför min cykel. Jag svängde snabbt till höger, och märkte inte att jag råkade svänga in på en annan gata, så jag fortsatte cykla precis som jag gjorde innan. När jag hade stannat och parkerat cykeln märkte jag att det inte var Alice hus jag stod framför. Jag fick lätt panik och satte mig på cykeln igen och körde raka vägen tillbaka. När jag hade kommit till samma ställe där jag såg hunden, blev jag lättad. Jag började cykla rätta vägen igen. Helt plötsligt ramlade jag utan anledning och skadade benet. Då såg jag en flicka närma sig, som tur var det Alice. Hon hjälpte mig upp och satte mig på pakethållaren och vi började åka mot skolan.


6


När vi kommit till parken utanför skolan, träffade vi några kompisar från vår klass.  De var väldigt finklädda. Men jag förstod inte vad de gjorde där.  Alice sa att ingen skulle vara i närheten av skolan. De log stort  mot henne och visade tummen upp. Jag började tro att det inte var bara jag som visste om uppdraget. En av tjejerna som stod där tänkte precis säga något, men ett högt skrik “Hon är snart på väg, göm er” avbröt henne, Jag förstod ingenting. Alice visade ett “gå iväg” tecken till tjejerna och de vände sig snabbt om och sprang iväg.


- Vad är det som händer?  frågade jag.
- De ville bara gratta dig, svarade hon snabbt och nervöst.
Vi cyklade vidare mot skolan.



7


När vi var vid svängen exakt vid skolan, hoppade jag av cykeln, trots det skadade benet, och började springa tillbaka hem. Alice cyklade snabbt efter mig för att stoppa mig och som vanligt lyckades hon. Hon kollade på mig med en mördarblick.


- Vad i hela friden gör du?  frågade hon.
- Jag vill verkligen inte stjäla något!   skrek jag.
- Ok, du behöver inte göra det, men jag behöver dig för att stå vakt!  sa hon snällt.
- Men om vi åker fast? Min pappa kommer döda mig, jag vill inte att han ska bli ledsen. Jag har redan ingen mor!  sa jag.
- Jag förstår, om någon får veta eller kommer på oss, lovar jag att jag inte säger att du var med! Jag lovar att säga att det bara var jag!  sa hon.
- Jag vet inte!  sa jag tveksamt.
- Snälla, kommer du lämna din bästa vän i ett sådant sammanhang? Minns du allt vi gjorde tillsammans på stranden? Jag lämnade inte dig även fast jag dog nästan av skräck!  sa hon lugnande.
- Du har rätt.  sa jag tyst.


Hon har alltid gjort så mycket för mig. Detta var tydligen väldigt viktigt för henne. Jag kunde inte lämna henne här!


- Ok, jag följer med dig!  sa jag glatt.
- Tack, du är bäst!  skrek hon.


Vi fortsatte mot skolan.


8


När vi kom fram till skolan, sa Alice att hon skulle ställa cykeln någonstans där den inte syntes. Jag väntade i över en kvart. Jag kollade på klockan, den var kvart i åtta. Vi hade bestämt att vi skulle vara klara åtta. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag började gå runt skolan och försökte hitta henne. Jag hade gått runt i över tio minuter. Vad skulle jag ta mig till?  Jag stod och ropade i några minuter. Sen tänkte jag att hon kanske gick in för att stjäla pengarna. Jag gick sakta in genom det öppna fönstret, som vi öppnade innan vi gick ifrån skolan. Alice hade sagt att pengarna skulle finnas i matsalen. Jag försökte hitta dit men det var så mörkt så jag såg ingenting.
9.



Jag svettades för att jag var förskräckligt mörkrädd. Det luktade chips blandat med tårta. Skolan hade aldrig luktat så. Jag rotade i min väska för att hitta en ficklampa, men jag hade ingen. Jag hade gått runt skolan 5 gånger nu och fortfarande inte hittat matsalen. Jag försökte tända ljuset, men det gick inte av någon konstig anledning.



10.


Äntligen kom jag fram till matsalens dörr. Jag öppnade försiktigt. Det var kolsvart där inne. Helt plötsligt hör jag Alice säga “ jag har pengarna kom!”  Jag sprang bort mot henne. Hon jag gav mig en stor låda. Den hade en rosett på sig. Helt plötsligt tändes ljuset och alla från min klass hoppade fram och skrek “Grattis på födelsedagen Violetta!” Jag visste inte vad jag skulle göra.


- Vi skulle aldrig stjäla något eller hur?  frågade jag Alice .
- Nej, jag hade fixat en födelsedagsfest åt dig, och stölden var bara en anledning för att komma till skolan.  svarade hon glatt.  
- Tack du är den bästa som finns!  skrek jag.


Jag började gråta av glädje för att hon hade ordnad en fest åt mig och att jag inte behövde stjäla något. Uppdraget var bara en ursäkt för att både testa om jag kunde offra mig för min bästa vän och för att få mig till min fest!
Alla i klassen dansade och sjöng hela natten! Och min största dröm gick i uppfyllelse, jag fick en dans med mitt livs kärlek Måns.


Det var hela berättelsen om mitt galna liv, vem vet vad som kommer härnäst? Det bästa var att min far inte fick veta om någonting. Det var den bästa natten i mitt liv.
”Tack för ditt stöd mamma, även fast jag inte kunde se dig, fanns du alltid med mig i mitt hjärta och i denna dagbok.”